Idag är det söndag och vi har haft en fin helg. Hösten är härlig när det är bra väder!

Den här veckan har varit Leos första riktiga vecka på dagis, efter inskolningsveckan. Dagismatte säger att det går jättebra. På dagis har Leo en jättesöt "fjälla"    (flickvän för er ickeskåningar). Hon är en liten svart labradortjej som är två veckor äldre än Leo. De båda är där tre dagar i veckan, och fantastiskt nog är det samma dagar.

Den här veckan är det husses bilder som lagts in på bloggen. De är väldigt roliga och fina, tycker jag. Här nedan ser man den knasiga seriefigurshunden...

Jag gillar att busa med Leo, förstås. Här flippar vi ut på Julebodastranden. En riktigt härlig septemberlördag.  

En bild har jag bidragit med denna gång. Jag lyckades fånga honom på fönsterkarmen. Han lever ju med tre katter, så detta har de lärt honom.  

Vad sägs om denna underbara bild! En riktig broholmerprofil. Vår fina, fina morotsälskande Leo!

September har startat och det med ett alldeles fantastiskt höstväder!

Vi sitter fortfarande ute och äter, både morgon, middag och kväll.   

I onsdags fick Leo sin andra vaccination, och veterinär Per var nöjd med honom. Vi passade på att väga honom och vågen visade 17,2 kg. Nu har han vuxit om sin 1 1/2-åriga kusin Lilja, som är en Siberian husky och väger 16 kg.

Nu tycker jag att jag kan börja skönja det kommande vuxna broholmerutseendet. Särskilt på bilden nedanför:

Vi har haft (och har) en fin helg med det fina vädret. Dessutom har min vän och kollega som numera tituleras Tant Marie varit på besök och övernattat. Inte bara till min förtjusning, utan även Leos. Han fick nämligen den stora äran att vältra sig över Marie och väcka henne med rejäla broholmerpussar i lördags morse. Massor av kärlek fick hon...    

Leo älskar sin himmelssäng som husse gjort. Där ligger han ofta...

Vi är glada för alla kommentarer och frågor som vi får! Fråga gärna om du undrar något om broholmern. Jag lovar att svara så bra jag kan!

Leo blir större och större... Vi har fått stränga order av veterinären att inte ge honom för mycket mat för då kan han växa för fort och få skelett- och/eller ledproblem. Detta tycker Leo är MYCKET tråkigt, för det som husse och matte äter luktar ju SÅ gott...

Den senaste veckan har varit min första riktiga arbetsvecka efter sommaren, och ni kan tro att jag längtat hem!

Husse (som fortfarande är ledig) har hunnit med lite utflykter med Leo på tu man hand. I helgen fick även jag följa med och då passade jag på att ta lite bilder till bloggen. Tre av dem syns här nedan. Jag har inte tänkt att lägga in bilder på övriga familjen på bloggen, men det kan ju vara kul att se hur han växer. Det är ju lättast om man kan jämföra med mig t.ex

Snart är han lika stor som Elsa (min förra hund) var som vuxen!

Många undrar hur vi kom på idén att köpa en broholmer?

För två år sedan ungefär visste inte jag heller vad en broholmer var. Tidigare hade jag en mycket aktiv korsning som var hälften boxer och hälften schäfer. Denna gång kände jag att jag ville ha en lugnare hund.

Det stora problemet med hundköp är nog att en del köper hund för att den är söt. Och så vet de inte alls vad de fått i händerna. Sedan när hunden är ett och ett halvt år hamnar den som omplaceringshund på blocket. Eller äter upp möblerna, eller kanske till och med sina egna tassar... Det är sorgligt, och så vill inte vi ha det!

Min sambo Olof har inte haft hund tidigare, och var lite tveksam till en början. Så småningom kände han också att hund kanske ändå var ett alternativ? Han fick lista upp hur han tyckte att hunden skulle vara. Listan lät på följande sätt:

Hunden ska vara lugn, snäll, snäll mot barn och andra djur (vi har ju katter sedan tidigare), den ska vakta och låta farlig men absolut inte vara det. Den ska inte vara stirrig och behöva aktiveras hela tiden. Den ska kunna gå lös hela tiden utan att rymma och man ska inte behöva skrika på den. Och så måste den förstås kunna gå in och ut genom en lucka, för det gör ju katterna.

Ni förstår - Olof trodde aldrig att jag skulle hitta en sådan hund...  

Utöver detta hade jag egna önskemål. Hunden skulle vara mindre aktiv än Elsa, men ändå kunna hänga med på det mesta. Det skulle också vara en så frisk ras som möjligt. Precis som sambon ville jag att hunden skulle funka att ha lös.

Olof trodde som sagt aldrig att jag skulle hitta en sådan hund - men skam den som ger sig! Jag läste på flitigt i alla möjliga rasstandards och slutligen hittade jag den - broholmern!

Då kom det som just då upplevdes som det stora irritationsmomentet - jag kunde inte själv kolla upp kennlar på nätet. Nu tycker jag detta är JÄTTEBRA!

Om man vill köpa en broholmer måste man kontakta broholmerföreningen och där får man hjälp av en så kallad valphänvisare som meddelar när och var det finns valpar. Eftersom det är en ovanlig ras kan man få vänta ett år innan det finns någon. Vi hade tur och fick napp ganska omgående.

Danskarna (och förstås även svenska broholmerföreningen)är väldigt noga med detta, vilket är bra eftersom det är lättare att hålla rasen frisk när det inte avlas friskt överallt och hur som helst.

Broholmerföreningen har hjälpt oss mycket! Helle (som är kassör i föreningen) bjöd hem oss för att vi skulle få träffa en riktig broholmer. Då var dessutom sekreteraren där och hade sin hund med! Inte nog med det, Helle förmedlade dessutom kontakt med ett annat par som hade en unghund som vi fick träffa.

Efter det tog vi kontakt med Marlene som fungerar som valphänvisare. Det fanns inga valpar i Sverige, så vi fick importera från Danmark. Marlene gav oss ovärderlig hjälp, och dessutom hjälpte hon även Leos uppfödare som aldrig sålt valp till Sverige tidigare eftersom det var hennes första kull.

Tack för all hjälp, Helle och Marlene!

Här är länken till svenska broholmersällskapet:

http://www.broholmeren.org/

Den här gången tänker jag berätta lite historik om broholmerrasen. Rastypen och hur man går tillväga om man vill köpa en broholmer berättar jag om en annan gång.

En broholmer är väldigt kortfattat en dansk mastiff. Alltså blir det en stor hund. Vi räknar med att Leo blir ca 75 cm i mankhöjd och 50-70 kg tung.

Ställ en smal man på ca en och åttio på alla fyra, så har du en broholmer...  

Innan jag går in på historiken ska jag berätta lite om veckan. I onsdags var vi hos veterinären och fick Leo vaccinerad och undersökt. Han fick antibiotika till utslagen och en salva till ögonen. På onsdagen var han precis 12 veckor och vägde 13 kg.

Här nedan ser ni Leo med katten Paddy i den finfina sängen som Husse tillverkade i torsdags. Den är mycket populär bland såväl hundar som katter...

Leo och katterna (vi har också Mao och Fritz utöver Paddy) är väl inte precis kompisar ännu, men det kommer! Paddy är tuffast av våra katter och ibland upplever jag det som att hon leker - eller snarare retas - med Leo. Alla kan i alla fall vara i samma rum och Leo får hälsa nos mot nos med de andra två katterna. Så jag tror det blir bra framöver!

Broholmern går långt tillbaka i tiden. Man tror att början till broholmerrasen fanns på slutet av 1500-talet då konungen Fredrik II avbildades med broholmerliknande hundar. Dessa hundar användes främst till vildsvinsjakt och som vakthundar på slott och herrgårdar. Efter 1700-talets slut användes hundarna mindre och mindre till jakt och mer som vakt- och sällskapshundar.

I mitten på 1800-talet visade kung Fredrik VII och hans hustru Louise ett mycket stort intresse för denna gamla urhundsras. Kungen uttryckte flertalet gånger att han önskade att äga "en gul dansk hund". De ägde åtminstone tre stycken gula broholmer som avbildades på en alldeles egen tavla.

Kammarherre Sehested på slottet Broholm är den som utvecklade rasen och som sedermera gav rasen dess namn.

Fram till första världskriget föddes broholmerhundar upp bl.a på Köpenhamns Zoo. Tikarna användes där ofta som ammor till exempelvis lejonungar!

De sista broholmerhundarna registrerades i Danmark på 1950-talet, och i ett par årtionden räknades rasen som utdöd.

I början på 1970-talet fattade några medlemmar i danska kennelklubben stort intresse för rasen och började ett omfattande arbete att rekonstruera den.

Det är intressant att läsa om rekonstruktionen, men det tar jag inte upp här. Det blir alldeles för mycket text. Jag vill bara berätta det användes en boxer, och en korsning mellan en engelsk och en spansk mastiff alldeles i början av rekonstruktionen för att få in nytt blod till de få kvarvarande broholmerhundarna. Jag har också läst någonstans att man använt grand danois för att återskapa den svarta genen, men detta är jag inte helt säker på.

Stammen har blivit stabil, men rasen är fortfarande under rekonstruktion. Därför vill danska kennelklubben gärna att man använder sin hund i avel om den blir avelsgodkänd.

Efter en intensiv - men mycket trevlig helg! - med många gäster, så finns det nu tid att blogga lite...

Klockan är halv nio och Leo har varit ute och gjort sina behov, ätit och lugnat ner sig. Nu sover han i sin stol. Husse har varit snäll och fixat fram en liten pall så Leo kan gå upp och ner själv.

I onsdags vägde vi Leo. Han väger nu drygt 12 kg, och är 11 1/2 vecka gammal.

Han har någon form av eksem i armhålor och ljumskar, och det ska veterinären få kolla på onsdag när Leo ska vaccineras.

Han har börjat bli riktigt långbent! Men mest är han förstås bara jättesöt... Vår egen lilla narr... 

Anledningen till denna blogg är faktiskt en forummedlems förtjänst. En av medlemmarna på AlltOmHundar tyckte jag skulle starta en blogg om Leo eftersom han är av en så ovanlig ras. Många vet inte vad en broholmer är för hund. Det visste inte jag heller för två år sedan.

Andra anledningar är att Leos uppfödare bor på Jylland i Danmark, och således lär hon inte träffa honom så ofta. Det är dessutom Trines (ja, egentligen Wilmas då, förstås, Leos mor) allra första kull så jag tänkte att detta kunde vara trevligt för henne.

Utöver det har vi många familjemedlemmar, vänner och släkt som vi tyvärr inte träffar så ofta, och de tycker det är så spännande med Leo.

Här kommer lite fler bilder på sötnosen!

Jag fick tipset på hundforumet jag är medlem på att starta en blogg om Leo.

Vilket bra tips! Jag har aldrig bloggat tidigare, så detta ska bli spännande.

Här ser ni honom något utmattad på stranden. På bilden är han nio veckor. Nu när jag skriver detta är han snart tolv.

Fler bilder kommer!

Hälsar matte