Nu var det länge sedan jag skrev...

Hösten är en intensiv period för både mig och Olof, och vi har inte haft så mycket tid tillsammans så det har inte blivit så mycket fotograferande. Därför är de flesta av dagens bilder inte så bra, de är nämligen tagna med min mobil som inte har någon bra kamera.

Här syns Leo i kökssoffan. Det är ett litet under att han inte trillar ner.

Olof får nog bygga en ny bänk här som är lite djupare så vår son får plats...   

Nu kommer en härlig tid! Advent- och juletiden är härlig, tycker jag. På söndag är det 1:a advent och då är det dags att plocka fram den här:

Förra året vid den här tiden såg det ut så här:

I år är det många plusgrader fastän november snart är slut! Klart att jag saknar snön lite med tanke på att det är så vackert och stämningsfullt, men det är VÄLDIGT skönt med barmark...

Nu blir det också dags att börja planera julblommorna. Sedan några år tillbaka gör jag alltid dem själv. Här är förra årets "hyacinttårta".

Hyacinterna slog ut en vecka senare. Oj, vad fint det var. Och doften var underbar!

Nu till de utlovade glada nyheterna!

I måndags var vi hos Per veterinär och röntgade Leos höfter och armbågar. Per var mycket nöjd av två skäl: Leo är frisk i lederna och han tog bara en bild på höfterna, och tre på armbågarna och de blev riktigt bra. Ibland får han ta hur många som helst innan det blir bra, berättade han. Det såg fint ut, tyckte han, och skickade dem till svenska kennelklubben för bedömning.

Det var så skönt att höra att hans leder är friska! Elsa, min förra älskling, hade grava höftproblem med artros och det var oerhört jobbigt när hon hade ont. Därför har jag känt oro från första dagen med Leo att han skulle få dåliga höfter. Historiken över släktingarnas höftleder i hans stamtavla ser bra ut, men man kan ju aldrig vara säker.

Leo tyckte inte det var så kul. Hunden sövs när den ska röntgas och får sedan en uppvakningsspruta. Han mådde inte alls bra efter den, förstås.

Här ligger han ordentligt nerbäddad med två filtar för jag tror att han kände sig lite frusen.

Vi var hemma vid tolvtiden, och vid femtiden stod han så här i sin säng. Jag sa åt honom att lägga sig ner och försöka koppla av, men jag tror han stod så i 10 minuter...Stackarn...

Vid niotiden på kvällen blev det bättre, och när Olof kom strax efter tio var han återigen sitt forna, glada jag.

Idag fick jag post från svenska kennelklubben. I brevet stod det att Leo har HD GRAD A samt ED 0, vilket är det bästa resultat man kan få.

Vi är oerhört tacksamma och glada för detta!