Idag ska jag berätta om Leos allra första utställning("skue" för er danskar)! På utställningen träffade jag en bekant, Sanna Södergren. Hon är hundfotograf och tog den här fina bilden på Leo. Tack, Sanna, för den och för att jag fick lägga in den på bloggen. Jag har lagt in Sannas två hemsidor som länkar om någon vill se hennes arbete och kanske till och med använda henne som fotograf. Det kan jag varmt rekommendera! Hennes bilder är fantastiska!

Nu till utställningen!

Kvart i sex på morgonen (huvva!) bar det av mot Osbyholm för att hämta upp Lollo. Eftersom Olof jobbade skulle Lollo följa med som moraliskt stöd och - som det senare visade sig - även som passopp och fotograf...

Tack söta, fina Lollo för det!   Både jag och Leo uppskattar det jättemycket. Tänk att du ville komma med, trots den hysteriska tidpunkten...

Jag var lite spänd för jag har aldrig varit på en hundutställning tidigare, inte ens som publik.

Utställningen var Nordskånska Kennelklubbens valputställning 4-12 månader, och den var så kallat inofficiell. Det betyder att domarna dömer som de gör på officiella, men de tar sig lite mer tid med oss förvirrade nybörjare och så arkiveras inte omdömen och resultat. Det innebär att om man gör bort sig alldeles är det inte helt kört... Bra träning med andra ord!

När vi först så kom klockan halv åtta till Hässleholm är två av de första vi möter Marlene och Kim Hyllested Ekelund från Broholmerföreningen! Jag hade en hel del kontakt med Marlene när vi skulle köpa Leo, och hon hjälpte både mig och Trine (Leos uppfödare) med hur man importerar/exporterar en valp till Sverige. Utan henne hade det helt enkelt inte gått! Så det var extra roligt att få träffa henne och Kim!

Efter det fick många tålmodiga funktionärer svara på mina många och säkert ibland dumma frågor medan vi väntade på att klockan skulle bli nio för då började bedömningen. De började med boxervalparna och sedan var det vår tur. Här väntar vi utanför ring 1. Jag är enormt fokuserad och lite spänd. Leo tittar mest på Lollo...   

Så var det då äntligen dags för Leo. Den enda anmälda broholmern. Ringsekreteraren kallade vårat nummer, och vi gick in. Där mötte domaren, Monica Åkesson, upp. Hon hälsade på oss båda och talade om vad jag skulle göra. Först ville hon se Leos rörelser. Vi sprang ett par varv i ringen, och sedan från och mot domaren.

Sedan var det dags för domaren att känna igenom Leo och kolla på nära håll.

Efter det fick jag ställa upp honom så att hon kunde se hans linjer ordentlig. På bilden ser han lite kortbent ut. Det är för att fotograf Lollo satt ovanför på läktaren.

Helt plötsligt reser sig ringsekreteraren och domaren och ska ge mig omdömena. Då visar det sig att Leo fått hederspris och inte nog med det,  han blev även BIR (bäst i rasen).

Så här glad blev jag!

Så här glad blev Leo!

Marlene (som följt allt strax utanför ringen) gratulerade!

Jag trodde han fick BIR eftersom han var ensam i rasen, men så var det tydligen inte. Marlene och andra (lite mer rutinerade än jag) förklarade att man inte får det automatiskt bara för att man är ensam i rasen, utan domaren ger det bara om hunden är tillräckligt bra. Så himla roligt!

Så här lyder omdömet:

"9 månader. Maskulin hane med tilltalande helhet. Kraftfullt välformat huvud med goda proportioner. Välmarkerad nack-knöl. Fina öron. Vackra, välformade ögon. Vacker överlinje. Något avfallande kors. Utmärkt förbröst och bröstdjup. Goda vinklar fram och bak. Utmärkt benställning. Vackra tassar. Rör sig med styrka och enkelhet."

Vi tycker jättemycket om Monica Åkesson!   Inte bara för att hon gillar Leo, men också för att hon var så glad och trevlig mot mig!

Detta innebar att vi skulle stanna kvar och tävla i BIG (bäst i gruppen) som alla rasvinnare i grupp 2(scnauzer-pinscher-molosser och bergshundar samt sennenhundar) skulle. Det var en lååång väntan. Men vi åt lite gott, tog några promenader och träffade lite nya, trevliga människor och deras hundar.

Fast vi var ganska trötta när klockan började närma sig två.

Här är tröttisarna Lollo och Leo efter storvinsten!

I pausen träffade vi Leos lekkompis Jäger från Huskeyträffen i december! De tog en liten sniff på varandra, sedan var de i full gång... Jag är säker på att de kände igen varandra. Han blev för övrigt också BIR! Grattis! Lika barn leker bäst...   

Och här en underbar bild på en toktrött Leo när vi satt på läktaren och kollade in hela härligheten.

Äntligen blev det dags för BIGfinalen. På plats var som sagt alla rasvinnare ur grupp 2-raserna. Jag räknade inte alla, men tror vi var cirka 30 stycken inne i ringen.

Först kom nya domaren och kände och klämde...och så fick vi springa lite...

När hon gått igenom alla hundarna, var det dags att springa i den stora ringen inför de övriga domarna.

Tyvärr åkte vi ut direkt.    Tillsammans med de andra större hundarna. Det verkar som att den här domaren gillade lite mer "fartiga" raser och kanske mer välkända för de som kom till final var dobermann, dvärgschnauzer, boxer och dansk-svensk gårdshund. Alla de ovanliga åkte ut snabbt. Eller så hade hon grym koll på rasstandarden, för enligt den är Leos jättehöga-in-över-ryggen-svansföring ett diskvalificerande fel.

Fast det spelar verkligen ingen roll! Allt gick långt över min förväntan!

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Kanske att jag skulle göra bort oss, men jag tyckte att jag skötte mig hyfsat bra om jag får säga det själv. Särskilt med tanke på att det var första gången.

Detta gav definitivt mersmak och vi ska åka på fler utställningar för det är verkligen kul. Och skitbra träning för Leo! Han var helt slut när vi åkte hem och hoppade självmant in i bilen!

Jag hoppas att Leos höga svansföring är ungdomssprallighet och att han sänker den med tiden, annars kommer han inte att bli godkänd för avel. Det hade varit trist. Jag tror han tar efter sin idol - huskeykusinen Silver - som bär svansen på detta sätt...  

Slutligen kommer några fina bilder som är tagna av Olof. Jag kan också berätta att vi mätte honom i helgen. Han är nu 72 centimeter över manken!

Älskade Leo - störst, bäst och vackrast i hela världen oavsett svansföring!

Idag ska jag lägga in lite filmsnuttar på Leo!

Men först några fina bilder. Lollo, Martin och "kusinerna" var och hälsade på i lördags. Mysigt! Alla trängdes i kökssoffan...

Kolla här vad mysigt vi hade det!

En fin bild på Leo med "storasyster" Lollo.

Här ser man Lilja i bakgrunden. Hon ligger förstås i fönstret...   

Ja, här kommer nu de små filmsnuttarna!

Först ut är en snutt med kusinerna från i lördags. Vi är i Friseboda och går. Skulle ha gått vid havet egentligen, men fy för den lede vad det blåste och var kallt så det blev i skogen i stället. Fast hundarna är lika glada för det, och det är förstås det viktigaste!

En liten snutt från en promenad. Leo har inte riktigt tid med mig. Han är inte världens mest kontaktsökande hund. Jag borde nog träna det mer...

Och så slutligen en liten "reklamfilm" för DentaStix. Nu går det plötsligt jättebra med kontakten... Godiset måste vara tillräckligt gott för att vara värt att anstränga sig för, är min slutsats. DentaStix är supergott, tycker Leo:

  Tack för idag, och kom ihåg:

Nu är det snart vår!