September är här. Det har varit skolstart/jobbstart och den är alltid intensiv, så jag har varit ganska trött. Vi har också fått tillökning i familjen!

Den 15 augusti behagade lille Gabriel äntligen att komma ut. Förvisso var det några dagar tidigare än beräknat, men oj, vad vi har väntat på honom!

Här är han i famnen på den stolte morfadern.

Han är så fin, min lille gudson!   

 Jag ska berätta om en solskenshistoria som jag glömt berätta tidigare.

I maj när Leo var ca 6 månader upptäckte vi hans stora kärlek för små varelser. Att han alltid gillat små hundar och katter visste vi ju sedan tidigare, men detta som skulle hända nu var fantastiskt!

En sommardag såg Olof och Albin Leo ligga i gräset en bit bort. Det var en bra bit bort, så de kunde inte se vad han sysslade med. Han låg säkert en timme och "duttade" med nosen mot gräset och ville inte lyssna på inkallning när de så småningom började ropa på honom. Albin gick dit och fick se vad det var som hade Leos odelade intresse.

Det var en liten ekorrunge! Helt oskadd, men ganska blöt...  Så söt! Detsamma tyckte också vår superhjälte Leo! De minstas beskyddare!  

Den lille ekorrungen Bidde, blev satt i bur och matades noggrannt var tredje timme med mjölkersättning och lämnades efter några dagar till ett hägn där de tar hand om små vilda djur och släpper ut dem när de är starka/stora nog. Där fick han en annan ekorrungekompis.

Efter denna upplevelse, blev vi om möjligt ännu mer förälskade i vår lille kille.

Så kom dagen för en vecka sedan då Lollo bad om hjälp med att över vintern ta hand om lilla marsvinet Siv, som varit här tidigare i vintras på pensionat.

Jag ville att Siv skulle bo inne hos oss. Förra gången bodde hon och hennes kaninkompis i pannrummet med tanke på våra katter. Denna gång kom Siv ensam och därför ville jag att vi skulle pröva att ha henne inne hos oss i stället. Jag ville ju inte att hon skulle bo alldeles ensam i pannrummet.

 Sagt och gjort - Siv flyttade in i huset. Katterna har sett henne och skiter högaktningsfullt i henne, men inte Leo. Han är så lycklig över Siv. Han ligger vid hennes bur, sitter bredvid den och tittar in med nosen vid gallret och Siv kommer fram till honom och nosar. Då viftar Leo lite stillsamt på svansen. Ja, ni förstår själva - man blir så rörd så det finns inte...   

Leo snusar gärna på Siv, han pussar henne på öronen och ryggen och om mamma inte ser även på rumpan...

Siv finner sig i dessa ömhetsbetygelser, men när han hade varit ute och busat och kom in och skulle snacka med henne och flåsade som en hel vargflock morrade hon varnande mot honom. Han fattade nog inte riktigt varför han fick order av mamma att backa, men lydde snällt. Men när han är lugn funkar det bra!

Detta gjorde att jag ville behålla Siv hos oss. Jag frågade Lollo och hon sa ja!

Så nu har vi en ny liten familjemedlem och ska hitta en marsvinsväninna till Siv, för även om hon nu gillar Leo så kan han ju inte precis bo med henne och en sambo behöver hon. Nästa gång jag skriver kanske familjen utökats ytterligare med ännu en liten gris - vem vet?   

 

Hike

28 september 2011 22:41

Grymt mysigt det ser ut! Hoppas få åka över till er nu i vinter och hälsa på er allihopa :) Kramar!

http://blogg.ahtl.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här året har varit ett fint år vädermässigt. Först den bästa sommaren på jättelänge och så en varm, härlig indiansommar. Olof har tagit fina bilder på Leo idag när de var vid havet. Tänk er - oktober är snart slut och vi har femton grader varmt...

Äntligen kommer ett nytt inlägg! Igår fick jag fina bilder på Leo av Olof som han tog häromdagen. Bra start på året, eller hur?    Lägg särskilt märke till bilden i bilen. Om en bildörr är öppen går han in och sätter sig. För ett och ett halvt år...

  Så kom sommaren och snart är den över... Äntligen fanns det tid och ork för nytt blogginlägg. Våren var som vanligt intensiv med jobbproduktioner, sommaren har varit intensiv med trädgården - vi har ju stort grönsaksland och jag har sått MÅ...

    Idag har Leo varit med om något märkligt. Han har blivit mentaltestad.    Ja, faktiskt! Det är inget aprilskämt! Och det var kul! Leo, Olof och jag kom till Tollarps brukshundsklubb kl.7.40. DET är nog aprilskämtet i det hela. En söndagsmo...

Återigen är det ett tag sedan det skrevs något på den här bloggen...    Många ursäkter finns det, men vi kan väl enkelt säga så här: det är mycket nu - på alla plan. Och så fördjupar jag mig inte i det.   Förra helgen var Leo och jag på broholmer...