Vi börjar bloggandet idag med en fin helkroppsbild på Leo!

Förra veckan kom snön. En hel del har kommit, faktiskt. På gott och på ont. Det är så mysigt och vackert och ljust, men det är lagom kul att köra bil. Och lagom kul att skotta...  

Jag och Olof har haft mycket kvällsjobb i helgen och strax innan, så i torsdags kom Lollo med "kusinerna" för att hämta Leo. Han skulle få bo hos dem tills på söndagen, då Lollo och Martin och "kusinerna" skulle hem till oss för lite adventspyssel och mat.

Det gick bra för Leo att sova över hos Lilja och Silver! Vi har förstås saknat honom hemma, och glädjen var stor ( i alla fall för mig och Olof ) när vi fick hem honom på söndagen. Det var härligt att det var snö på 1:a advent! Jag kan inte komma ihåg när det var det sist.

Leo gillar snön! Det är ju jaktsäsong och han är rådjursfärgad, så vi använder min förra hund Elsas spårsele så det inte ska hända någon onödig jaktolycka. Fast Leo är så stor nu så den är ganska trång... Han ska få en reflexväst som passar bättre!

Här kommer några fina bilder i snön...

Idag har Leo och jag varit en tur till hundbadet i Yngsjö. Ännu en lång, härlig strand i närheten av hemmet att vandra på. (Tänk så oerhört bra vi har det!)

Fint även på hundbadet, men visst - det är ju inte Ravlunda, fast idag kunde vi inte gå där eftersom militärerna skjuter.  

Leo älskar verkligen att vara på stranden!

Fast idag var det så där kul. Han lyckades hitta en likdel av en säl en bit bort från där vi gick. Det brukar gå bra att få stopp på honom med ett övertydligt "nej", men den här gången såg jag inte vad det var bland allt sjögräs. Jag såg bara att han började rulla sig, och då förstod jag att det var någon form av lik där.

Har han väl börjat med något är det svårt att få honom att avbryta, man måste liksom ligga steget före, vilket jag ju inte gjorde idag...

Åh, fy för den lede vilken stank!    Jag tänker att det måste vara så surströmming luktar.

Tur för Leos bloggbesökare att det inte är doftfoton, säger jag bara... Huvva!

Att slänga i honom i havet var en tanke som slog mig, det ska jag erkänna. Men eftersom jag vill ha en hund som gärna badar och simmar till sommaren tänkte jag om - bäst att inte ge honom några trauman...

(Jag har ju redan några sådana på mitt samvete - örondroppar, ögonsalva, BILTURER...ja, ni förstår kanske...)

Jag blev djupt olycklig när jag kom på att jag skulle ha honom i bilen hem.    

Leo däremot var jättelycklig! Han tyckte nog att han aldrig luktat så gott.

Det blev en lååång hemfärd. Det kändes som att färden aldrig tog slut. Vilken tur ändå att han "parfymerade" sig i början på turen, så lite av stanken hann väl blåsa bort med havsvindarna...

Så nu har Leo fått sitt första bad - eller dusch rättare sagt - och efter lite kamp gick det ganska bra. (Ännu ett trauma?  )

När han väl blivit våt slutade han klämma med svansen, och verkade tycka att schamponeringen var ganska skön. När han var ren och skulle torkas var han lycklig igen - massage är skönt, tycker Leo!

Igår blev han sex månader!  

Bilden talar för sig själv.  Vackra, vackra Ravlunda skjutfält!

Detta är vår favoritplats att åka till. Kanske inte så svårt att förstå varför... Nästan alla strandbilder som är på Leo kommer härifrån. Det är ett perfekt ställe att promenera på, man tar stranden ena vägen och heden/fältet andra. Omväxlande, med andra ord. På detta stora område går även mycket djur och betar. Här finns får, kor och hästar som alla går lösa tillsammans. De och vi människor kan vistas här när militären tar paus från sina skjutövningar.

Det enda Leo inte gillar är att vi åker bil dit. Att åka bil är ingen höjdare, tycker Leo...

Här sitter han med papiljotter i håret som jag brukar säga... Jag tycker det ser ut så.

Här kommer en grupp får som Leo upplever lite skrämmande. Bäst att skälla lite så de fattar att jag är farlig, tycks han tänka där han står och "osäkerhetsskäller". De blir inte ett dugg rädda...  

Idag var vi hos Per veterinär - igen - med Leo. Hans utslag vill inte ge sig. Det började tidigt som impetigo, en hudinfektion, som tydligen är vanligt på valpar men som oftast försvinner efter en behandling. Det har det inte gjort på Leo, så nu har Per satt in en mer hudinriktad antibiotika. Hoppas verkligen det funkar den här gången.

Vi passade på att väga honom. Leo gillar hundvågen och rullar ofta ihop sig där för att vila medan vi pratar med Per om allt som vi undrar.

Nu väger Leo 30,1 kg och han är ca 60 cm i mankhöjd.     Om två veckor är han sex månader gammal.

Här kommer ytterligare ett par bilder hemifrån, den ena är lite för ljus (tagen med min mobil) och den andra lite oskarp men så fin att jag var tvungen att ta med den ändå. Olof vill alltid fixa till bilerna i photoshop innan jag ska lägga ut dem på bloggen, men jag är för ivrig och kan inte vänta...