Igår var vi på huskeyträff på Hovdala slott i Hässleholm.

Vi var inbjudna av "storasyster" Lollo, Martin och "kusinerna" Lilja och Silver.

Det var verkligen jättetrevligt. Och riktigt kallt. Men framförallt kul!

Bilderna är tagna av Lollo.

När vi kom dit och skulle gå in i hagen var Leo lycklig för han hörde Lollo.

Vi gick in i hagen och Leo möttes av en flock "vargar".

Han höll en minst sagt låg profil!

Det blev lite skräckblandad förtjusning för Leo.

Efter ett tag var allt lugnt, så Leo kunde njuta av att springa med de andra och busa.

Hade du prinskorv, Martin?

Leo var inte den enda "katten bland hermelinerna". Med på träffen var också en svart storpudel, en äldre goldentik och en åtta månaders weimaranervalp.

Leo gillar äldre damer.

Undrar just vem han ärvt det av... Pappa, kanske?

Här kommer några fina bilder på kusinerna!

Lilja - snömonstret...

Snyggingen Silver...

Lilja flyger...

Silver är lycklig! Kolla hans ansiktsuttryck!

Det tog inte lång tid i hagen innan Leo hittade "kusinerna", eller Tryggheten med stort T.

Ibland var huskeysarna lite tuffa mot Leo, då gick Silver emellan.

Silver, Leos idol...

Och bästisen Lilja är trygg och alltid rolig att leka med...

Här försöker Inka bjuda in Lilja till lek...men Lilja är TRÖTT.

Kanske finns det någon annan huskey som det går att leka med?

Vad säger du, tjejen? Ska vi?

Ja! Kör på!

Fast det kändes ändå bäst att leka med någon som är och ser ut som jag, tror jag att Leo tänkte. Han och Jäger fann varandra och hade jättekul ihop. Jäger är en månad äldre än Leo. Här kommer några sköna bilder på dem tillsammans. Jäger ser verkligen rolig ut på en del av bilderna!

Pappa beundrar sin "son" tillsammans med Martin...

Bara så du vet så är Leo MIN kusin, tycks Lilja säga till Jäger. Bäst att du taggar ner grabben, annars får du med mig att göra!

Jag tror Jäger har hört Orups gamla hit "Jag blir hellre jagad av vargar" för han blir hellre jagad av "vargar" än uppläxad av Lilja!

Vi tackar Lollo, Martin och "kusinerna" för att ni tog med oss på huskeyträff!

Siberian Huskeys är fantastiskt vackra och speciella hundar...

Välkommen hem till oss!

Så här mycket snö är det i norra Skåne i början av december. Allt ligger under ett tjockt täcke av snö. Idag blir det inte så mycket skrivet, men desto fler bilder. Olof har tagit dem.

Leo gillar verkligen snön. Han gillar också att äta snön - förstås!

Promenaderna blir föstås lite jobbigare så här års...

Vi har många vackra "rundor" här omkring!

Men allra bäst är det nog ändå hemma, tror jag att Leo tycker...

Vi börjar bloggandet idag med en fin helkroppsbild på Leo!

Förra veckan kom snön. En hel del har kommit, faktiskt. På gott och på ont. Det är så mysigt och vackert och ljust, men det är lagom kul att köra bil. Och lagom kul att skotta...  

Jag och Olof har haft mycket kvällsjobb i helgen och strax innan, så i torsdags kom Lollo med "kusinerna" för att hämta Leo. Han skulle få bo hos dem tills på söndagen, då Lollo och Martin och "kusinerna" skulle hem till oss för lite adventspyssel och mat.

Det gick bra för Leo att sova över hos Lilja och Silver! Vi har förstås saknat honom hemma, och glädjen var stor ( i alla fall för mig och Olof ) när vi fick hem honom på söndagen. Det var härligt att det var snö på 1:a advent! Jag kan inte komma ihåg när det var det sist.

Leo gillar snön! Det är ju jaktsäsong och han är rådjursfärgad, så vi använder min förra hund Elsas spårsele så det inte ska hända någon onödig jaktolycka. Fast Leo är så stor nu så den är ganska trång... Han ska få en reflexväst som passar bättre!

Här kommer några fina bilder i snön...

Idag har Leo och jag varit en tur till hundbadet i Yngsjö. Ännu en lång, härlig strand i närheten av hemmet att vandra på. (Tänk så oerhört bra vi har det!)

Fint även på hundbadet, men visst - det är ju inte Ravlunda, fast idag kunde vi inte gå där eftersom militärerna skjuter.  

Leo älskar verkligen att vara på stranden!

Fast idag var det så där kul. Han lyckades hitta en likdel av en säl en bit bort från där vi gick. Det brukar gå bra att få stopp på honom med ett övertydligt "nej", men den här gången såg jag inte vad det var bland allt sjögräs. Jag såg bara att han började rulla sig, och då förstod jag att det var någon form av lik där.

Har han väl börjat med något är det svårt att få honom att avbryta, man måste liksom ligga steget före, vilket jag ju inte gjorde idag...

Åh, fy för den lede vilken stank!    Jag tänker att det måste vara så surströmming luktar.

Tur för Leos bloggbesökare att det inte är doftfoton, säger jag bara... Huvva!

Att slänga i honom i havet var en tanke som slog mig, det ska jag erkänna. Men eftersom jag vill ha en hund som gärna badar och simmar till sommaren tänkte jag om - bäst att inte ge honom några trauman...

(Jag har ju redan några sådana på mitt samvete - örondroppar, ögonsalva, BILTURER...ja, ni förstår kanske...)

Jag blev djupt olycklig när jag kom på att jag skulle ha honom i bilen hem.    

Leo däremot var jättelycklig! Han tyckte nog att han aldrig luktat så gott.

Det blev en lååång hemfärd. Det kändes som att färden aldrig tog slut. Vilken tur ändå att han "parfymerade" sig i början på turen, så lite av stanken hann väl blåsa bort med havsvindarna...

Så nu har Leo fått sitt första bad - eller dusch rättare sagt - och efter lite kamp gick det ganska bra. (Ännu ett trauma?  )

När han väl blivit våt slutade han klämma med svansen, och verkade tycka att schamponeringen var ganska skön. När han var ren och skulle torkas var han lycklig igen - massage är skönt, tycker Leo!

Igår blev han sex månader!  

Bilden talar för sig själv.  Vackra, vackra Ravlunda skjutfält!

Detta är vår favoritplats att åka till. Kanske inte så svårt att förstå varför... Nästan alla strandbilder som är på Leo kommer härifrån. Det är ett perfekt ställe att promenera på, man tar stranden ena vägen och heden/fältet andra. Omväxlande, med andra ord. På detta stora område går även mycket djur och betar. Här finns får, kor och hästar som alla går lösa tillsammans. De och vi människor kan vistas här när militären tar paus från sina skjutövningar.

Det enda Leo inte gillar är att vi åker bil dit. Att åka bil är ingen höjdare, tycker Leo...

Här sitter han med papiljotter i håret som jag brukar säga... Jag tycker det ser ut så.

Här kommer en grupp får som Leo upplever lite skrämmande. Bäst att skälla lite så de fattar att jag är farlig, tycks han tänka där han står och "osäkerhetsskäller". De blir inte ett dugg rädda...  

Idag var vi hos Per veterinär - igen - med Leo. Hans utslag vill inte ge sig. Det började tidigt som impetigo, en hudinfektion, som tydligen är vanligt på valpar men som oftast försvinner efter en behandling. Det har det inte gjort på Leo, så nu har Per satt in en mer hudinriktad antibiotika. Hoppas verkligen det funkar den här gången.

Vi passade på att väga honom. Leo gillar hundvågen och rullar ofta ihop sig där för att vila medan vi pratar med Per om allt som vi undrar.

Nu väger Leo 30,1 kg och han är ca 60 cm i mankhöjd.     Om två veckor är han sex månader gammal.

Här kommer ytterligare ett par bilder hemifrån, den ena är lite för ljus (tagen med min mobil) och den andra lite oskarp men så fin att jag var tvungen att ta med den ändå. Olof vill alltid fixa till bilerna i photoshop innan jag ska lägga ut dem på bloggen, men jag är för ivrig och kan inte vänta...

Idag börjar jag med denna bild som jag tog i veckan. Leo envisas med att ligga i fönsterkarmen fastän han nästan inte får plats där längre. Olof funderar på att bygga en plattform så platsen utökas så att Leo kan fortsätta att ligga där och "vakta". Ja, säg vad husse inte skulle göra för sin älskling...   

Jag bifogar den gamla fönsterkarmsbilden från mitten av september så kan ni se Leos tillväxt.

Nu till veckans nyhet!

Nu var det äntligen dags! Detta som jag längtat efter, nämligen Broholmerföreningens gåtur!

Tyvärr kunde inte Olof följa med för han jobbade. Det får bli nästa gång.

Gåturen går till på följande sätt att man som medlem bjuds in att delta. Andra hundägare (med andra raser) som känner oss broholmerägare och vill följa med är naturligtvis också välkomna. Det kan ju vara ett riktigt bra sätt att träffa broholmere om man skulle vara intresserad av rasen och funderar på att skaffa en.

Det är också jättebra för oss broholmerägare att träffas och kunna jämföra erfarenheter, och få svar på frågor av mer erfarna broholmerägare.

Den här gången samlades vi på Klippans camping, och så gick vi en tur i Elfdalen. Det var vackert, men framförallt trevligt att få träffa fler broholmerägare och förstås himla kul att se hundarna "in action"!

Känslan av att ha ett bra socialt nätverk runt hundarna är bra, tycker jag. Det är mycket jag undrar över och det blir förstås lite svårt när så få känner till rasen. Då är det skönt att ha erfaret folk omkring sig, även om det "bara" är över nätet eller telefonledes. Jag har i alla fall lärt mig att i Broholmerföreningen hjälper de mig mer än gärna.

Jag har förvisso erfanrenhet av hund sedan tidigare, men inte så här stor och inte av ovanlig ras.

Här nedanför följer lite bilder från denna tur!

Först ut är alla broholmere, 3 vuxna och fyra valpar. Det är fyra av de fem valparna som är nya i Sverige. Den här gången kom det tyvärr inga av de svarta broholmere. Jag hoppas på nästa gång!

             Leo, Sigo, Truls, Dacke, Ronja, Elli, Beda och Frode  

Här kommer valparna för sig själva.

                     Sigo, Ronja, Leo och Elli 

Sen måste jag ju förstås lägga in en bild på alla som var med. Där ser man Leos "kusiner" Silver och Lilja ( de två Siberian husky-hundarna till höger). De är två mycket älskade hundar - inte minst av Leo!

Här är "älsklingskusinerna" med husse Martin lite för sig själva medan broholmerhundarna fotograferades...

Leo fick en ny kompis som han gärna ville leka med. Leo fick en puss också!

Sigo heter den ljuvliga lekkompisen och han är född i Norge.

Jag tycker de följande bilderna är extra roliga för Leo är så glad och viftar så mycket med sin svans så den har inte kommit med på bilderna... Det ser ut som att han har en kuperad svans!    "Storasyster" Lollo håller i kopplet.       

Jag vill också presentera Truls. Denna fantastiska hund träffade jag och Olof tidigt i våras, och han är en stor faktor till att Olof kunde tänka sig att skaffa hund. Truls är lugnet själv och en synnerligen trevlig och godmodig hund som tar allt med "knusende" ro. En riktig broholmer!

Min "svärson" Martin (Lollos sambo, Silver och Liljas husse) är djupt imponerad av Truls. Här är en fin bild på Truls med matte Helle.

Som avslutning på inlägget idag kommer en fin bild på Leo och hans "storasyster" Lollo.

Leo älskar Lollo, och Lollo älskar puppen!

Idag kommer lite bilder från en skogstur och från trädgården.

Det har varit ännu en fantastiskt vacker höstdag med turer i solskenet, och dagen avslutades på brukshundsklubben med valpkurs för näst sista gången. Det går rätt så bra, och jag har (trots allt) bestämt att jag nog vill fortsätta med allmänlydnad till våren. Min plan är att vi ska gå apellkurs, eftersom Leo verkligen gillar att spåra. Framtiden får utvisa hur det blir, men en anmälan till vårens allmänlydnad blir det i alla fall!

Här ligger han i trädgården bredvid älsklingsleksaken (förutom tomma toarullar, då!) - hamparepet som husse fixat. När Leo är uttråkad eller leksugen springer han och sätter sig vid repet och tittar intensivt på oss...  

Här följer en miniserie från promenaden i eftermiddags. Jag vet inte om det kommer att synas så bra, det får bli ett experiment.   

Det föreställer i alla fall Leo när han springer i högt gräs. Det är fantastiskt kul, tycker Leo!

Visst är jag stilig, tycks han säga. Jag kan ju inte annat än att hålla med...

Dagismatte Monica tycker det vore en idé att fotografera Leo på samma plats ofta. Då blir det lättare att se hur han växer. Därför blev det i fina himmelssängen som numera står bredvid husses och mattes säng. Inte för att det gör någon nytta precis, han sover fortfarande gärna mitt emellan oss, eller vid våra fötter. Vi får se om vi kan få dit honom medan han får plats i den...

Han växer så det knakar. Jag var med honom hos veterinären den 4 oktober och då vägde han 22,2 kg (4,5 månader gammal).

          Vä 5 sept, hö 14 aug           

Slutligen kommer en bild på tredje kattsyskonet Fritz Olof Robert (efter min pappa) allmänt kallad Fritz eller Frille. Han tycker Leo är rätt okej, så länge han inte jagas. En fördel med Leo är att han får god mat, tycker Fritz...        

Som jag tidigare berättat lever Leo inte bara med oss människor, utan har även tre kattsyskon. Favoriten är Mao.

Deras historia är mycket rörande eftersom Mao har trauma bakom sig med andra hundar. Han borde vara livrädd för Leo egentligen, men det var han som först tog Leo till sitt hjärta av katterna. Eller tagit till sitt hjärta är kanske ett för starkt uttryck, men jag tror att han gillar honom.

Här sover de tillsammans. Mysigt! Det värmer verkligen våra hjärtan.

Fast man kan undra om Mao tycker det är så mysigt på nästa bild?

Leo har i alla fall stort utbyte av Mao. Det visar de följande bilderna.

Imorgon ska jag ta med mig kameran på vår skogspromenad och lägga in lite fina skogsbilder. Tills dess får vi titta på de här!