Den här gången blir det lite snack och mycket hockey! Det vill säga - lite text och många bilder... Nu har ju kylan kommit, men för två veckor sedan när de här bilderna togs på Ravlunda skjutfält kunde man nästan tro att det blivit vår. Leo badade till och med!

Leo älskar sin frisbee. Jag kan tala om att vi lägger åtskilliga pengar på frisbeesar, för givetvis måste han ju bita sönder dem. Vi har gått igenom alla som finns på marknaden, och jag kan säga att bäst i test är ORKAs ljusblåa, mjuka frisbee. Ifall ni behöver tips. Den är mest motståndskraftig.

När vi ska kasta talar Leo om vart han vill att vi ska kasta! Mycket speciellt, och verkligen inget vi har lärt honom. Om han vill att vi ska kasta den i vattnet lägger han den vid vattenbrynet och ska vi kasta uppåt mot sanddynorna och gräset lägger han den högre upp på stranden. Han vill helst fånga den innan den slagit i backen. Det kan ni se på alla hoppbilder.

Leo gillar att rulla sig i gräset. På små lik, tänker ni nog då? Ja, med doften i bilen efter säl-liksrullningen i färskt minne för ungefär ett år sedan, så måste jag erkänna att det gör han. Han är ju hund.

Men han gillar att rulla sig i gräset även utan lik. Han gör det ofta, och ser verkligen ut att njuta och han grymtar som en gris. Jag tänkte att jag måste kolla vad det är som är så gött.

Visst, det var lite mysigt att rulla tillsammans i gräset, men jag fattar inte riktigt poängen. Man måste kanske vara hund?

Mr. Cigarro

Det är så här Leo bär alla ben och pinnar, lite coolt hängande i mungipan...

God fortsättning på det nya året!

Nyåret är en tid då jag funderar mycket över hur mitt liv ser ut och hur det gångna året varit. Jag känner att året som gått i det stora hela har visat vägen mot bättre tider för mig och de mina. Jag går inte djupare in än så på detta, det är ju Leos blogg...  

Dock är det så att julen är familjens högtid, så därför blir de en hel del familjebilder också i det här inlägget.

Vi började den 23 december med att fira Claires (Olofs mor) 90-årsdag!

Albin med farmor

Raissa (Lollos och Albins kusin) och Lollo och lille Gabriel. Tänk att fyra generationer var representerade på Claires stora dag!

Så var det då dags för julafton! Till vårt hem kom Lollo, Gabriel och Martin, Martins föräldrar Monica och Ingemar, Lollos mamma Kristina, och kusin Raissa. Detta år firade även Albin julafton med oss. En riktig familjejul, alltså!

Leos favorittjej alla dagar - Lilja! Det var viktigast att hon var där, tyckte nog Leo...

Mor och son, och två bästisar... När Lilja tycker Leo är lite jobbig lägger hon sig gärna under en stol. När hon gjorde detta senast fick jag uppleva något mycket speciellt. Leo blev frustrerad och började skälla på henne, och han låter ju ganska mycket. Lilja låg under Martins köksstol då och Gabriel satt i hans famn. Vilken unge som helst skulle väl blivit livrädd när det står en stor hund och "skriker" en rätt i ansiktet, men Gabriel skrattade så han kiknade! Han tyckte det var jätteroligt!

Här är Gabriel med mormor Kristina. Vad Albin sysslar med i bakgrunden har jag ingen som helst aning om...

Vårt dignande julbord! Mycket av det är hemlagat och det var fantastiskt gott. Till och med Olof (som inte alls är speciellt förtjust i julmat) tyckte det var mycket gott, och sa att han nog måste revidera sin uppfattning om julmat...

Jag gillar att göra godis, och här nedan är mina alster. 7 sorter! Jag tror jag tog i lite väl mycket det här året, men gott var det.

Detta var en av mina finaste julaftnar i vuxen ålder, och jag tackar er som var med och gjorde den så speciell.

Så blev det annandag jul och då kom min familj på besök. Här syns alla på bild utom Henrik (som vilade sig i soffan medan vi andra spelade Lundaspelet) och Olof (som förstås tagit bilden).

Mina älskade storasystrar Kerstin och Mimi:

Systerson Petter och Birgers käresta Helena.

Senaste tillskottet till familjen Hedberg  är Thomas (till vänster) som är systerdotter Fridas (i mitten) käraste.

Syster Mimi och vår systerson Birger sitter i djup koncentration huruvida de ska köpa hotell eller inte...

Jag känner en stor tacksamhet att jag har en familj att fira högtider med, det är verkligen ingen självklarhet.

Jag är också tacksam över att vi har en så fantastisk fyrbent son, och att denne har felfria höfter och armbågar.

Jag ser fram emot detta nya år och ska anstränga mig för att göra det så bra som möjligt. Hoppas utmaningarna blir av det bättre slaget.