Idag har Leo varit med om något märkligt. Han har blivit mentaltestad.    Ja, faktiskt! Det är inget aprilskämt! Och det var kul!

Leo, Olof och jag kom till Tollarps brukshundsklubb kl.7.40 DET är nog aprilskämtet i det hela. En söndagsmorgon 7.40 Hysterisk tidspunkt, men visst, det gick det med...

Vi blev väl emottagna, och det gladde mig speciellt mycket. Jag trivdes bra i Östra Göinge-Brobys BK när jag och Elsa deltog i deras kurser, men Kristianstad var inget vidare varken med Elsa eller Leo. Här i Tollarp var det väldigt fint och folket här var verkligen av det trevliga och avspända slaget och jag kände faktiskt för att börja träna hund igen. Det var länge sedan jag kände så! Så det kanske blir en kurs i höst om vi får plats. Kurserna verkar vara ganska svåra att få plats på, och efter att ha varit här förstår jag varför. Väldigt familjär och fin stämning, åtminstone idag!

Så till dagens övningar!

De första momenten bestod av att kolla hur hunden hanterar kontakt och lek. Här ser vi Lennart med mig och Leo. Jag tror att han blev lite förtjust i Leo och rasen broholmer...

Nästa moment var förföljande och gripande. Leo fick springa efter en trasa som åkte iväg. Första gången sprang han snabbt efter, nosade på trasan, gick in bland träden och luktade på de verkligt intressanta dofterna och kom sedan tillbaka till mig i full karriär. Sedan gjordes momentet om. Då tittade han på mig som om han undrade "menar du på allvar att jag ska springa efter det där, nä, jag tror inte det va..." och så vände han sig om och gick och snackade med Olof och Nettan som stod i publiken och tittade på...

Så kom moment 4 som visar hur hunden fungerar om allting bara stannar av och ingen gör någonting. Det var ett ganska tråkigt och onödigt moment tyckte Leo, och strax satte han sig vid min sida.

Sedan var det dags för avståndsleken.

Men, mamma... VAD är det där för konstigt som springer omkring där borta???

Leo blev mycket fundersam och skällde ut figuranten. Men efter att figuranten bjudit in till lek var allt frid och fröjd. Leo verkade tycka att han var en märklig en, men trots allt en rolig jävel! "Tjohooo! Nu kommer jag!"

Figuranten sa att Leo är en riktig spjuver. Jag kan väl inte annat än att hålla med...

Efter denna märkliga upplevelse blev det bara konstigare, tyckte Leo. En helt vanlig liten sväng i skogen med mamma resulterade i en overall som ploppade upp från marken, bara så där. Då kan man bli så här rädd.

Det här momentet heter överraskning, och det kan man väl lugnt påstå att det är. Hade jag inte vetat om att overallen skulle flyga upp hade jag nog fått hjärtsnörp. (Det är tur att Olof inte gjort mentaltest på mig innan vi blev ihop. Då hade han nog inte velat ha mig...eller, ja, kanske...han ska ju ändå inte avla på/med mig!)

Det löste sig i alla fall och Leo vågade kolla in overallen.

Nummer sju på mentaltestprotokollet heter ljudkänslighet. Det var nästa moment. Återigen en liten sväng i skogen när det hände något konstigt. Helst plötsligt rasslade en massa kedjor på en plåt.

Ljudrädslorna går fortare över för Leo, och strax nosade han runt och satte sig pinsamt nog och bajsade... Sen var allt lugnt.

Sen kom det värsta momentet, tyckte Leo. Spökena... Huuuuu...

Han reste ragg och gurglade och skällde som tusan. Kanske inte så konstigt om man får se en eller två sådana här i skogen...

Spöken, ja, eller är det kanske Ku Klux Klan? Bäst att försöka bli av med dem, så man slipper ta reda på det, tycks Leo tänka... Och mamma, då! Hon bara står där och gör ingenting! Mycket märkligt...

Här hade han jättesvårt att släppa rädslan och kontrollen, och inte förrän han fick vindriktningen rätt kom han fram till första spöket. Det andra gick sedan lättare.

Testet avslutades med fyra stycken skott och mer lek, och det gick bra.

Testet gick ungefär som jag hade förväntat, faktiskt. Han är lite osäker ibland, men verkligen inte speciellt ljudkänslig, och så är han lekglad och mycket social. Det finns inget direkt rätt och fel i testet egentligen. Allt beror ju på vilken ras det är som testas. Jag tycker att testet bekräftade hur jag uppfattar Leo nu, som snart tvååring och då känns det "lyckat". Eller hur man nu ska uttrycka sig...ja, ja... Hur som helst var det väldigt roligt!

Nu är etapp två av tre avklarade för oss. När man köper en broholmer betalar man 2500 kr i deponi som man får tillbaka efter att ha höft/armbågsröntgat, mentaltestat och exteriörbedömt. Danskarna har bestämt det så eftersom de vill ha koll på rasen/hundarna. Bra, tycker jag.

Exteriörbedömningen kvarstår och den ska göras i slutet av september. Det blir intressant. Leo har tyvärr underbett, så jag tror det är tveksamt om han blir avelsgodkänd. Synd för han är snygg. Hur som helst hade han nog inte blivit det i höst ändå eftersom han är lite tunn pga problem som jag nog berättar om i nästa inlägg. Men just nu måste jag nog ha lite kaffe...

Tack för bilderna, Olof!