Nu var det ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Maj har varit intensiv som den alltid är för mig, så tiden och orken har varit knapp. Här kommer i alla fall en hel "radda" av Olof fina bilder!

Det har hänt en del sedan jag skrev sist. Leos eksem kom tillbaka   , och behandlades med en 20 dagars-kur efter vilken de försvann. Jag har en del kontakt med ägarna till Leos syster Thyra, och efter att de tagit blodprov har det visat sig att hon är bl.a kvalsterallergisk. Oerhört trist. Om Leos utslag kommer tillbaka igen är nog risken stor att han också är allergisk. Jag hoppas verkligen inte det är så!

Vi har bytt foder till Orijen, för att utesluta spannmål och majs. Hoppas att det funkar.

Eftersom jag och Olof jobbade på samma projekt både dag och kväll, fick Leo bo hos Lollo, Martin och kusinerna i 9 dagar. Det gick sådär. Leo trivdes förstås bra, längtade lite efter oss, men för oss och Lollo var det jobbigt. Lollo trodde det skulle bli lätt att ta hand om alla tre hundarna, men hon är ju gravid och är trött och hade det jättejobbigt med Leo. Ledsamt. Det kändes okej för mig i tre dagar att vara utan Leo, men sedan var det jättejobbigt.

Ja, den här erfarenheten talade om för mig att det inte blir fler samjobbprojekt för mig och Olof eller några fler utlandsemestrar för mig.  De andra får åka. Jag kommer att vara hemma med Leo.

Sedan närmade sid dagen med stort "D"  -  22 maj. Då var det internationell utställning i Hässleholm och Leo var anmäld. Återigen som enda broholmern.

Jag var nervös, för den här gången var det ju lite mer allvar. Vi kom iväg lite sent, men hann ändå dit i god tid eftersom vi hittade parkering med en gång! Och herregud, så mycket folk! Och hundar! Det var jätteroligt!

Vi förflyttade oss till ring 13 (Det fanns närmare 30 ringar) och väntade en dryg timme innan det blev vår tur. Domaren var Svend Lövenkjaer från Danmark och han hade dömt broholmer tidigare. Det var en stor anledning till att jag ville dit med Leo.

Han kallade in oss. Vi hann inte mer än hälsa förrän han säger: "Du vet att jag egentligen borde diskvalificera honom, eller hur? Hans svanshållning är inte alls bra."  Jag svarade att jag visste detta, men att jag ville att en dansk domare som dömt broholmer tidigare skulle titta på Leo. Vi pratade lite om att svansföringen eventuellt var unghundsfasoner och kanske skulle lägga sig med tiden, men att det förstås inte är säkert att det är så. Trots öppningen till vår lilla konversation så var Svend Lövenkjaer mycket trevlig mot mig och Leo.

Domaren sa att han själv har new foundlandhundar och att han aldrig ställer ut dem som unghundar, och det borde jag inte heller göra med Leo, tyckte han. Det är så mycket kvar att växa i, menade han. Jag argumenterade förstås inte med honom, det ska man väl helst inte göra med domare... Fast det med Leos brist på massa tycker jag var lite märkligt att han kommenterade på det viset. Jag ställde faktiskt Leo i juniorklass som är för unghundar, och då vet man väl som domare om att de inte har full kroppshydda ännu? Konstigt tyckte jag. Jag var beredd på att domarn skulle tycka att Leo är lite för tunn, men inte att han tyckte jag skulle låta bli att ställa honom innan han fått massan. Jag var också beredd på att han skulle bli diskvalificerad, men domaren sa att ha skulle vara snäll och ge Leo en "Good" (gammal 2:a) och ge honom så fin kritik som han kunde.

Här är kritiken:

"Ung hane. Bra storlek. Mycket vackert uttryck. Bra hals. Bra placerade öron.Bra näsparti (?svårt att tyda). Bra rygg. Alltför fallande kors. Alltför högt buren svans. Bra vinklad. Ska ha mer substans. Mycket vacker päls och färg. Bra temperament."

Ja, så gick det den här gången. Vi får se när det blir nästa gång. Oavsett utgången tycker jag i alla fall att det är väldigt roligt med utställning, så det är inte omöjligt att det blir fler. Han ska i alla fall dömas av broholmersällskapets egen domare när han blir två år. Då får vi reda på om han är avelsmaterial eller inte, beroende på svansföring, hur höft- och armbågsleder ser ut och hur mentaltestet går.

Bilderna som följer visar Leo i sitt esse - fri som fågeln! Och de trevande stegen ner i vattnet i Ravlunda. Han är ganska skeptisk...   

Här fösöker han gräva ner mig. Han kanske vill ha pappa för sig själv?   

Jag förstår inte hur någon - domare eller inte - kan motstå en sådan charmör!     Älskade, oemotståndliga fina Leo!