Igår var vi i Hässleholm på gröngölingsutställning. Min syster Kerstin, hennes fästman Mårten (dagens fotograf), hennes son Birger och Birgers sambo Helena mötte upp. Det var så fint  att de var med! Trevligt med sällskap och förstås trevligt att få bilder. Olof jobbar hela helgen, så han kunde tyvärr inte följa med.

Jag har ju fått rådet tidigare att endast ställa Leo på inofficiella utställningar tills han är "klar", så då gällde det att passa på när det blir sådana!

Vädret var helt okej, och på eftermiddagen tittade solen fram! Eftersom utställningen var utomhus, så var det fantastiskt skönt...

Efter en stunds väntan blev det så vår tur. Domare idag var Carina Andersson Rapp, som var glad och trevlig. Leo är nu sexton månader och tävlade alltså i juniorklass. Även denna gång var Leo ensam broholmer.

Leo ser ut att undra om det verkligen ska vara nödvändigt att Carina ska peta honom på tänderna...

Om ni undrar varför jag skrattar på nästa bild, så är det inte för att jag tycker det är så himla kul att springa utan för att jag började springa ett par steg på fel håll i ringen innan jag kom på vad jag gjorde. Pinsamt...men vilken tur att tillställningen var för gröngölingar...

Till och med Leo tyckte det var kul att morsan gjorde bort sig...

Här konfereras det flitigt...

Här tilldelas Leo hederspris av ringsekreterare Björn.

Carina Andersson Rapp tackar för att vi kom. Hon tyckte det var väldigt trevlig att få se en broholmer!

Det gick bra för Leo! Här kommer Carinas omdöme:

"Maskerat, välformat huvud med bra bredd i skallen. Tillräckligt nosparti. Fina läppar. Välformade ögon med fin färg. Kraftig hals. Tillräcklig kropp med rektangulära proportioner. Plan, fin rygg. Bra kors. Förbröstet kunde vara mer utvecklat. Tillräcklig bredd i bröstkorgen. Rör sig något trångt bak, något löst fram, väl från sidan. Något glad svans. Fin päls och färg. BIR."

Så det blev hederspris och BIR. Han fick fel BIR-rosett först. Det står valp på den och nu tävlar han ju med vuxna, så vi bytte den efteråt till den rätta varianten. Skönt att det inte bara är jag som gör fel på utställning...

Här ser vi den stolte vinnaren och hans ännu stoltare mamma.

På eftermiddagen tävlade han om BIG (bäst i gruppen), men åkte ut direkt. Jag tror det beror på svansföringen. I BIGen sprang Hanna Persson med honom. Hanna är en ung tjej, vars stora intresse är hund och utställningar. Trots sina unga år är hon en duktig handler (en som som visar upp hunden i ringen), och vi bodde grannar för tio år sedan i Vinnö. Vi träffades på en ringträning för ett halvår sedan. Jag kände förstås inte igen henne, hon var ju tio år när jag såg henne senast. 

Så träffades vi igen igår, eftersom hon var där och skulle visa new foundlands. Jag frågade henne om hon ville pröva att visa Leo, och eftersom det är det roligaste hon vet plus att hon vill ha raserfarenhet så tackade hon ja.

Oj, vad duktig hon är. Det såg fantastiskt proffsigt ut!

Tack, snälla Hanna, för att du visade Leo!

Tyvärr har jag inga bilder från BIGen eftersom Mårten och company åkte hem vid lunch.

Man får se mycket fint, mysigt och även roligt på en hundutställning. Här kommer några sådana bilder.

Den här lilla tjejen av rasen dans-svensk gårdshund blev Leo väldigt förtjust i. Här ser hon med spänning på hur Leo för sig i ringen.

Möte med en söt liten rottweilertjej.

Två kramandes lagottos.

En bister bulldog...

Vi tackar familjen för sällskapet, och ett särskilt tack till Mårten för de fina bilderna!

September är här. Det har varit skolstart/jobbstart och den är alltid intensiv, så jag har varit ganska trött. Vi har också fått tillökning i familjen!

Den 15 augusti behagade lille Gabriel äntligen att komma ut. Förvisso var det några dagar tidigare än beräknat, men oj, vad vi har väntat på honom!

Här är han i famnen på den stolte morfadern.

Han är så fin, min lille gudson!   

 Jag ska berätta om en solskenshistoria som jag glömt berätta tidigare.

I maj när Leo var ca 6 månader upptäckte vi hans stora kärlek för små varelser. Att han alltid gillat små hundar och katter visste vi ju sedan tidigare, men detta som skulle hända nu var fantastiskt!

En sommardag såg Olof och Albin Leo ligga i gräset en bit bort. Det var en bra bit bort, så de kunde inte se vad han sysslade med. Han låg säkert en timme och "duttade" med nosen mot gräset och ville inte lyssna på inkallning när de så småningom började ropa på honom. Albin gick dit och fick se vad det var som hade Leos odelade intresse.

Det var en liten ekorrunge! Helt oskadd, men ganska blöt...  Så söt! Detsamma tyckte också vår superhjälte Leo! De minstas beskyddare!  

Den lille ekorrungen Bidde, blev satt i bur och matades noggrannt var tredje timme med mjölkersättning och lämnades efter några dagar till ett hägn där de tar hand om små vilda djur och släpper ut dem när de är starka/stora nog. Där fick han en annan ekorrungekompis.

Efter denna upplevelse, blev vi om möjligt ännu mer förälskade i vår lille kille.

Så kom dagen för en vecka sedan då Lollo bad om hjälp med att över vintern ta hand om lilla marsvinet Siv, som varit här tidigare i vintras på pensionat.

Jag ville att Siv skulle bo inne hos oss. Förra gången bodde hon och hennes kaninkompis i pannrummet med tanke på våra katter. Denna gång kom Siv ensam och därför ville jag att vi skulle pröva att ha henne inne hos oss i stället. Jag ville ju inte att hon skulle bo alldeles ensam i pannrummet.

 Sagt och gjort - Siv flyttade in i huset. Katterna har sett henne och skiter högaktningsfullt i henne, men inte Leo. Han är så lycklig över Siv. Han ligger vid hennes bur, sitter bredvid den och tittar in med nosen vid gallret och Siv kommer fram till honom och nosar. Då viftar Leo lite stillsamt på svansen. Ja, ni förstår själva - man blir så rörd så det finns inte...   

Leo snusar gärna på Siv, han pussar henne på öronen och ryggen och om mamma inte ser även på rumpan...

Siv finner sig i dessa ömhetsbetygelser, men när han hade varit ute och busat och kom in och skulle snacka med henne och flåsade som en hel vargflock morrade hon varnande mot honom. Han fattade nog inte riktigt varför han fick order av mamma att backa, men lydde snällt. Men när han är lugn funkar det bra!

Detta gjorde att jag ville behålla Siv hos oss. Jag frågade Lollo och hon sa ja!

Så nu har vi en ny liten familjemedlem och ska hitta en marsvinsväninna till Siv, för även om hon nu gillar Leo så kan han ju inte precis bo med henne och en sambo behöver hon. Nästa gång jag skriver kanske familjen utökats ytterligare med ännu en liten gris - vem vet?   

Då var det äntligen dags för årets bilsemester!

Den 20 juli gav vi oss i väg - Olof, Leo och jag. Vi hade en del stopp inplanerat, bl.a två övernattningar på bed&breakfast. Förstås fick vi planera en del innan eftersom vi skulle ha Leo med. Vi var lite fundersamma hur det skulle gå, med tanke på att bilen inte är den pryl Leo älskar mest här i världen...  

Men det gick faktiskt bra! Över förväntan. Skönt.

Vi satte av emot Långban där Olofs vän Lars-Eric bor, men först en övernattning på b&b i Karlsborg på väg upp. Fast så här med facit i hand så hade vi nog faktiskt inte behövt. Vi tänkte att det skulle bli mindre jobbigt för Leo om vi inte åkte alltför långa sträckor, men det hade inte behövts någon övernattning innan Långban. Nu vet vi det till nästa bilsemester.

Här kommer lite Leobilder från Värmland. Vi badade i sjön, och Leo sprang av sig på ängen. Det märktes att han tyckte det var skönt efter all bilåkning! Jag hoppas jag ska kunna lägga in lite filmsnuttar så småningom på honom när han har sina tokryck.

Värsta badkillen!

Leo (latin för lejon) på savannen...

19 juli var det ett år sedan vi hämtade hem Leo. Förra året vid den här tiden såg han ut så här:

Oj, vad året har gått fort...

Tillbaka till bilsemestern.  

Lars-Eric var så snäll att han lånade ut sin husbil till oss att disponera i tre dagar. Det gick också jättebra. Vi märkte att Leo trivdes lite bättre i den.

Stor bil - stor hund, tycks han tänka.

Vi åkte ända upp till Hudiksvall, och på vägen tillbaka gjorde vi ett stopp i Wij trädgårdar. Är man trädgårdsgalen så är man. Varken Olof eller Leo var svårövertalade...

På väg till Stockholm passade vi på att göra vårt första "broholmerstopp". Vi hälsade på Ingela och Per och broholmer Loke. Vi blev kungligt mottagna på sjötomten med det nybyggda - ännu inte färdiga - huset. Hur fint som helst!

Loke är bror till Sigo som Leo träffade i slutet av oktober förra året.

En minut kollade de spänt in varandra när vi kommit ur bilen, sedan var det full fart! Oj, vad de lekte...

Per tog lite bilder när hundarna var lite mer stillsamma, för de var det också. Tack för dem, Ingela och Per!

Så åkte vi vidare till vänner och släktingar och hälsade på och presenterade Leo. Vi bodde några nätter hos Olofs "syster" Berit, och nu tror jag nog att hon måste skaffa en broholmer...   

När vi sedan lämnade huvudstaden var det dags för ännu ett broholmerstopp. Denna gång träffade vi Marianne och Stefan och deras tik Gaia. Även här blev vi kungligt mottagna.

 Gaia blev för övrigt champion i slutet på juli! Grattis!   

Och ATT Leo tyckte hon var snygg! Jag tror han blev blixtförälskad!   

Det kan man ju förstå...

De lekte också fint tillsammans.

Kolla på bilden nedan så ser nu hur mycket Leo försöker charma Gaia. Hon är inte helt oberörd....

En äkta charmör!

Efter att de lekt av sig fick Olof några fina bilder på det stiliga paret...

Den här bilden ser nästan ut som ett kungaporträtt! Och vad kunde egentligen vara mer passande till så fina slottshundar.

Vi övernattade på b&b även på hemvägen, fast det hade vi som sagt kunnat skippa. Det gick ju jättebra!

Nu är vi hemma igen, jag har börjat jobba, Olof bygger på växthuset tillsammans med Martin och snart börjar Leo på dagis igen.

Slutligen en bild på tre fina kusiner!

Leo har fått en ny leksak. Det är en mjuk frisbee av gummi. Oj, vad han älskar den. Det tog oss två gånger att säga frisbee, sedan visste han mycket väl vad det var för något.

Han har en annan älskad leksak också - kastbollen. Men kastbollen är av flätat hårt rep och ganska tung. Varje gång det kastas med den i trädgården är jag rädd att det ska råka finnas en katt (eller någon annan) precis där den landar. Och, ja...man kan väl säga att då är kastbollen ett veritabelt mordredskap...  

Alltså är gummifrisbeen ett mycket bättre alternativ. Jag köpte två stycken från Foderbilen.se. Bra investering.

Den siste juni var vi som vanligt en tur ner till Ravlunda skjutfält med Leo. Det var varmt i vattnet och nästan inga vågor.

Det brukar bildas en mindre "babypool" där bäcken mynnar ut i havet. Där är det inga problem att få i Leo. Att hämta frisbeen i vattnet är roligt! Han har inga problem med att stoppa ner hela huvudet under vattenytan...

Sedn var det dags att försöka locka i honom i det stora, vida havet.

Leo var som vanligt lite skeptisk till vågorna.

Efter ett tag beslöt sig Olof för att bada, och med hjälp av favoritfrisbeen och favoritpappa så beslöt sig Leo för att göra detsamma!

Det visade sig att han inte alls har problem med vattnet, vare sig grunt eller djupt. Det är vågorna som är lite läskiga.

Så fick vi då äntligen se det vi längtat efter så länge! Leo simmade och njöt av det.    Han ville ut gång på gång och hämta frisbeen, simma till pappa och springa tillbaka till mig som stod på land.

Förstås kunde vi inte låte bli att skratta åt hans höga svansföring som är hög

även i vattnet. Det ser ut som om han har ett litet periskop som sticker upp fast i fel ända...  

Så avslutar vi dagens inlägg med en fin bild där Leo och Olof simmar sida vid sida in mot land...

Nu är Leo snart 14 månader. Det var ett tag sedan jag skrev om hans hälsostatus, så det tänkte jag göra i det här inlägget.

Vi har ju tampats en hel del med hans utslag, och nu senast gick han på en "dunderkur" på 20 dagar. Kuren var slut i början på maj då Leo bodde hos Lollo och Martin och kusinerna. Jag tror det är tredje antibiotikakuren han har fått, och allt detta innan ett års ålder...

När jag första gången upptäckte hans utslag bytte jag till ett torrfoder med hög proteinhalt och utan vete (Precept Plus), för att se om det blev bättre. Jag ville egentligen byta till färskfoder, men veterinären avrådde. När Leo var ca 10 månader började han äta Orijen som funkade bra för hans syskon som hade liknande problem. Fast efter en dryg månad rasade hans mage ihop totalt. Han fick diarréer och om det var korvar som kom ut var de lösa. Och vilka korvar! Herregud att en hund kan bajsa så mycket! Nog för att Leo är en stor hund, men korvarna... Och säkert fyra gånger om dagen. Jag märkte också att han började magra av (förstås! Han kan ju inte ha tagit upp någon näring alls!), och som om inte detta skulle vara nog började dessutom utslagen komma tillbaka...

Då kände jag bara att nu fick det vara nog!

Jag beslöt mig för att gå på min magkänsla och göra bytet till färskfoder som jag ville göra när han var fyra månader, trots att veterinären inte tyckte det.

Sagt och gjort - färskfoder (Bravo) inhandlades tillsammans med lite kosttillskott eftersom han var så avmagrad. Jag fasade över sakta. Det är viktigt när man byter foder, oavsett vad man byter till/från.

Det tog inte lång tid så märkte jag att hans päls blev blankare. Sedan att slemhinnorna i ögonlocken som tidigare varit ganska röda nu var rosa och fina. Han slutade klia sig. Han började gå upp i vikt. Sedan två veckor tillbaka äter han endast färskfoder med kosttillskott. Och nu äntligen har magen börjat reparera sig, avföringen har antagit rätt form och ut kommer säkert bara hälften av det som kom ut tidigare.

Dessutom har vi nu en kille här hemma som sitter och tittar på när man förbereder maten åt honom. Och som äter den även om det är tidigt på morgonen. Underbart!

Han har haft ett utslag högt upp på insidan av ena låret som inte riktigt velat ge med sig trots alla antibiotikakurer. Det är helt borta nu!

Det ska bli spännande när vi ska till veterinären nästa gång och han ska kolla Leos öron. Det skulle inte förvåna mig om svampinfektionen han haft i ena örat även den har med felaktig utfodring att göra!

Jag hoppas förstås att han fortsätter att må så bra av färskfodret som han uppenbarligen gör nu.

När jag ville göra bytet hade jag kontakt med några foderkunniga personer på forumet AlltOmHundar som hjälpte mig och lärde mig om näringslära för hundar. Det gjorde att jag också letade mycket information själv. Stort tack till er för hjälpen, ni vet vilka ni är!

Jag lärde mig bl.a (vilket ju egentligen är helt logiskt och jag borde kommit på det själv) att torrfoder är förstås inte det ultimata för hunden. Det är det ultimata för hundägaren eftersom det är den enklaste lösningen för oss (både i hantering och förvaring) på foder åt ett djur. Det är processat på ett sätt som verkligen inte är till för levande organismer!    Så nu har jag avreagerat mig tillräckligt.   

Om du som läser detta har hund med hudproblem, tycker jag att du ska prova ge färskfoder om du har möjlighet. Det är inte dyrare än ett bättre torrfoder, men man måste ha mycket plats i frysen alternativt en extra frysbox.

Torrfoder kommer nog ALDRIG över tröskeln här igen!

Nog om detta elände...nu till lite bilder...

En midsommardans med mamma i det gröna. Små grodorna, kanske...  

Han bara ÄLSKAR att spela fotboll!

Leo är - jag vill inte kalla honom egocentrisk - lite besittningsfixerad när det gäller fotbollar. Jag brukar ha två sedan han var valp för att lätt få honom att släppa den ena för den andra och på så sätt lära honom loss. Han är duktig på losskommandot nu, men han vill ha ALLA BOLLAR!

Han har blivit en riktigt bra målvakt. Kolla här!

Och när man spelat så mycket fotboll, blir man lite trött och måste vila en stund...

För ca en månad sedan gjorde vi en utflykt till Sofieros slott. I månadsskiftet maj-juni blommar rhododendron, och i slottsparken finns det en jättestor ravin helt översållad med olika slags rhododendron och azaleor. Vi hade en härlig dag!      

Här är Lollo och Lilja. Lilja är - som ni kanske ser - nybadad. Hon bara hoppade helt resolut rätt ut i en damm och simmade lite... Detta till allas förtjusning!

Snart blir jag låtsasmormor OCH gudmor...   

Det var fantastiskt väder och vi njöt i fulla drag! Det är så fint i slottsparken. Den består ju inte bara av rhododendronravinen, utan också av fina perenn- och sommarblomsterplanteringar och en fin köksträdgård. Och så finns där världens finaste gamla växthus med riktigt gamla vinstockar.

Men bara rhododendronravinen är värd ett besök!

Med på dessa bilder finns den gula guldazalean. Den doftar himmelskt. Vill ha!

Här sitter Lollo och jag tillsammans med Lilja och Leo under blåregnet. Tyvärr hade det inte slagit ut än.

Här sitter Martin, jag och hundarna och väntar på den goda glassen som Olof och Lollo köar för...

Som avslutning kommer här en bild på de tre "kusinerna". Visst är de fina!   

Så var det äntligen 12 juni och broholmerföreningens medlemmar här i Skåne kom till vår hörna av länet. Vi skulle ha varit sju stycken broholmerhundar, men två fick förhinder. Men vi andra hade en finfin dag med ljuvligt väder, trevligt sällskap och vacker natur. 

Här syns Christers ryggtavla. Frode och Hedda är ute i vattnet. Leo står nära trygge Christer. Här har Leo ännu inte kommit i vattnet, men lite senare klarade han det bra! Just den här dagen var vågorna väldigt försiktiga. Det kan ha vara orsaken till att han faktiskt senare vågade sig i, till och med längre ut än badmonstret Hedda. 

Fler bilder finns på föreningens hemsida under "galleri". Gå gärna in där och kolla på Helles fina bilder. Länken finns lite längre ner till höger här på denna sida. 

Dacke

Frode

Frode i badtagen...

Leo och Frode

Badhuliganen Hedda! Hon är minsann inte rädd för vågorna, hon!

Förresten kan jag berätta att detta är Leos nya fjälla... De fann varandra verkligen.

Hedda

Men, Ferdinand, ska inte du leka med de andra små tjurarna och stångas du med? Nä, jag trivs bättre här där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på husse...

Per och Dacke 

Här har vi då ett bildbevis på att Leo faktiskt badar i havet! Men, oj, vad det satt långt inne...

Hedda i plurret

Frode och Hedda

Frodes bror Balder får halsskinnet att gunga loss! Bakom står husse Göran

Lite smågruff och mätande blev det mellan hanhundarna. Förstås...Hedda är ju skitsnygg!

Här är det Dacke och Frode som stirrar ut varandra. Jag tror Frode tycker att Dacke kommit lite för nära matte Kerstin.

Dacke

Leo och Frode

När vi såg Leo tillsammans med de andra broholmerhundarna blev det tydligt hur galet hög hans svansföring är. Så nu har vi börjat med att försöka träna ner den. Jag vet inte hur bra det kommer att gå, men man får ju försöka i alla fall... 

Hedda och Leo i bustagen. Frode tittar på, likaså Balder lite längre bort.

Här talar nog Frode om för Leo att "bara så du vet, grabben, så är jag äldre och starkare än du". "Jaja, vad bråkar du för, jag gillar inte bråk" svarar nog Leo med öronen. Svansföringen säger nog dock något helt annat till Frode, tror jag... 

Här är nästa badhuligan (och bollhuligan) - Balder!

Så här blöt blir man när man springer i havet med sin broholmer. Instruktionsbild från Göran och Balder. Hedda undrar nog vad de håller på med... Kanske är det kul?

Balder i profil

Tack alla ni som deltog! Det blev en lyckad träff, tycker jag, och jag är glad över att ha haft fem stycken broholmerhundar i trädgården...

Hoppas vi ses snart igen! 

Måndag kväll, snart läggdags, Sveriges nationaldag.

Kristi himmelsfärdshelgen har varit helt fantastisk! Nu är sommaren här på allvar!   

Vi har även med mycket lock och pock lyckats få Leo att bada! Här kommer bildbevisen...

Som sagt - vi fick hålla på en stund för att få i honom, och han var väldigt försiktig. Han tyckte att det var konstigt att gå i vatten, men med lite peppning och stöd och pinnar gick det hela mycket bättre!

Tidigare på dagen åkte vi till Sofiero slottsträdgård för att titta på rhododendron som blommar nu. När vi kom dit mötte Lollo, Martin och kusinerna upp. Det var mycket populärt! Lilla Lilja badade i alla bäckar och dammar hon såg...

Vi avslutade allihop kvällen i Fulltofta med bad. Det var populärt. På slutet var det så trevligt tyckte Leo, att Martin fick leda honom upp ur vattnet.

Ja, Martin! Kasta! Men - kasta nu då! Leo skäller av glädje och upphetsning... Det är ju så himla kul med pinnar, tycker Leo! Allting går mycket lättare om det finns pinnar i närheten.

Aha, man kan springa i vattnet också! Kolla, mamma!

Fast allra bäst är det ändå att ta det lugnt, tycker Leo. Vattnet är något som fortfarande är lite läskigt...

Idag badade vi i bäcken hemma. Det gick jättebra. Fast han springer hellre på land...

Efter en dags värme och lite sysslor hemma åkte vi till Ravlunda och badade lite där med. Fast bara i små "bäckar" på stranden. Vågorna är skitläskiga!   

Så avslutar vi med fina sommarbilder på Leo bland tusenskönorna. Vi passade på för i veckan ska det bli gräsklippning.

Helgen ser vi fram emot! Då ska vi nämligen ha gåtur här på Ravlunda skjutfält med broholmerföreningen, och kvällen avslutas med korvgrillning hos oss. Mycket folk och många hundar! Och som det ser ut än så länge på väderleksprognosen har vi goda chanser till fint väder då! Hoppas, hoppas...

Fantastiska bilder på en fantastisk hund.    Tack, Olof!