Idag har Leo varit med om något märkligt. Han har blivit mentaltestad.    Ja, faktiskt! Det är inget aprilskämt! Och det var kul!

Leo, Olof och jag kom till Tollarps brukshundsklubb kl.7.40 DET är nog aprilskämtet i det hela. En söndagsmorgon 7.40 Hysterisk tidspunkt, men visst, det gick det med...

Vi blev väl emottagna, och det gladde mig speciellt mycket. Jag trivdes bra i Östra Göinge-Brobys BK när jag och Elsa deltog i deras kurser, men Kristianstad var inget vidare varken med Elsa eller Leo. Här i Tollarp var det väldigt fint och folket här var verkligen av det trevliga och avspända slaget och jag kände faktiskt för att börja träna hund igen. Det var länge sedan jag kände så! Så det kanske blir en kurs i höst om vi får plats. Kurserna verkar vara ganska svåra att få plats på, och efter att ha varit här förstår jag varför. Väldigt familjär och fin stämning, åtminstone idag!

Så till dagens övningar!

De första momenten bestod av att kolla hur hunden hanterar kontakt och lek. Här ser vi Lennart med mig och Leo. Jag tror att han blev lite förtjust i Leo och rasen broholmer...

Nästa moment var förföljande och gripande. Leo fick springa efter en trasa som åkte iväg. Första gången sprang han snabbt efter, nosade på trasan, gick in bland träden och luktade på de verkligt intressanta dofterna och kom sedan tillbaka till mig i full karriär. Sedan gjordes momentet om. Då tittade han på mig som om han undrade "menar du på allvar att jag ska springa efter det där, nä, jag tror inte det va..." och så vände han sig om och gick och snackade med Olof och Nettan som stod i publiken och tittade på...

Så kom moment 4 som visar hur hunden fungerar om allting bara stannar av och ingen gör någonting. Det var ett ganska tråkigt och onödigt moment tyckte Leo, och strax satte han sig vid min sida.

Sedan var det dags för avståndsleken.

Men, mamma... VAD är det där för konstigt som springer omkring där borta???

Leo blev mycket fundersam och skällde ut figuranten. Men efter att figuranten bjudit in till lek var allt frid och fröjd. Leo verkade tycka att han var en märklig en, men trots allt en rolig jävel! "Tjohooo! Nu kommer jag!"

Figuranten sa att Leo är en riktig spjuver. Jag kan väl inte annat än att hålla med...

Efter denna märkliga upplevelse blev det bara konstigare, tyckte Leo. En helt vanlig liten sväng i skogen med mamma resulterade i en overall som ploppade upp från marken, bara så där. Då kan man bli så här rädd.

Det här momentet heter överraskning, och det kan man väl lugnt påstå att det är. Hade jag inte vetat om att overallen skulle flyga upp hade jag nog fått hjärtsnörp. (Det är tur att Olof inte gjort mentaltest på mig innan vi blev ihop. Då hade han nog inte velat ha mig...eller, ja, kanske...han ska ju ändå inte avla på/med mig!)

Det löste sig i alla fall och Leo vågade kolla in overallen.

Nummer sju på mentaltestprotokollet heter ljudkänslighet. Det var nästa moment. Återigen en liten sväng i skogen när det hände något konstigt. Helst plötsligt rasslade en massa kedjor på en plåt.

Ljudrädslorna går fortare över för Leo, och strax nosade han runt och satte sig pinsamt nog och bajsade... Sen var allt lugnt.

Sen kom det värsta momentet, tyckte Leo. Spökena... Huuuuu...

Han reste ragg och gurglade och skällde som tusan. Kanske inte så konstigt om man får se en eller två sådana här i skogen...

Spöken, ja, eller är det kanske Ku Klux Klan? Bäst att försöka bli av med dem, så man slipper ta reda på det, tycks Leo tänka... Och mamma, då! Hon bara står där och gör ingenting! Mycket märkligt...

Här hade han jättesvårt att släppa rädslan och kontrollen, och inte förrän han fick vindriktningen rätt kom han fram till första spöket. Det andra gick sedan lättare.

Testet avslutades med fyra stycken skott och mer lek, och det gick bra.

Testet gick ungefär som jag hade förväntat, faktiskt. Han är lite osäker ibland, men verkligen inte speciellt ljudkänslig, och så är han lekglad och mycket social. Det finns inget direkt rätt och fel i testet egentligen. Allt beror ju på vilken ras det är som testas. Jag tycker att testet bekräftade hur jag uppfattar Leo nu, som snart tvååring och då känns det "lyckat". Eller hur man nu ska uttrycka sig...ja, ja... Hur som helst var det väldigt roligt!

Nu är etapp två av tre avklarade för oss. När man köper en broholmer betalar man 2500 kr i deponi som man får tillbaka efter att ha höft/armbågsröntgat, mentaltestat och exteriörbedömt. Danskarna har bestämt det så eftersom de vill ha koll på rasen/hundarna. Bra, tycker jag.

Exteriörbedömningen kvarstår och den ska göras i slutet av september. Det blir intressant. Leo har tyvärr underbett, så jag tror det är tveksamt om han blir avelsgodkänd. Synd för han är snygg. Hur som helst hade han nog inte blivit det i höst ändå eftersom han är lite tunn pga problem som jag nog berättar om i nästa inlägg. Men just nu måste jag nog ha lite kaffe...

Tack för bilderna, Olof!   

 

Richard

5 maj 2012 10:20

Kul att se hur det går till!
Ronja skall på det den 13. maj (så vi missar promenaden).
Ronja har hyfsat till sig nu efter sitt andra löp och tuggar inte i sig köksstolar, dörrar och andra inventarier (sedan fyra veckor!).
Obevakade smörgåsar och andra läckerheter är dessvärre en annan pilsner...

Leo

18 juni 2012 21:45

Spännande!
Skönt att hennes tuggande lugnat ner sig. Vad länge det satt i. Även om Leo inte tuggat på förbjudna föremål, tycker vi att vi märkt stor mental utveckling på senaste månaderna.

 

Richard

19 maj 2012 21:17

Tack för förhandsinformationen! Så inaktiv kunde dock inte Ronja vara när resten av flocken stod 10 m bort! Att släppa rädslorna är nog mer lika. De släppte direkt. Inte ett spår av rädsla efter den första överraskningen varken för ljud, overaller eller spöken visade hon. Att skälla ut skummisar utan att vara aggressiv är kanske ett av kännetecknen för en Broholmer? Skönt att hunden inte attackerar när det inte behövs!

Leo

18 juni 2012 21:50

Kul att du skriver här och berättar om Ronjas MH, Richard! Ber om ursäkt för sena svar, men av någon märklig anledning har jag inte fått besked om kommentarer via mailen som jag brukade tidigare. Får kolla inställningarna...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här året har varit ett fint år vädermässigt. Först den bästa sommaren på jättelänge och så en varm, härlig indiansommar. Olof har tagit fina bilder på Leo idag när de var vid havet. Tänk er - oktober är snart slut och vi har femton grader varmt...

Äntligen kommer ett nytt inlägg! Igår fick jag fina bilder på Leo av Olof som han tog häromdagen. Bra start på året, eller hur?    Lägg särskilt märke till bilden i bilen. Om en bildörr är öppen går han in och sätter sig. För ett och ett halvt år...

  Så kom sommaren och snart är den över... Äntligen fanns det tid och ork för nytt blogginlägg. Våren var som vanligt intensiv med jobbproduktioner, sommaren har varit intensiv med trädgården - vi har ju stort grönsaksland och jag har sått MÅ...

Återigen är det ett tag sedan det skrevs något på den här bloggen...    Många ursäkter finns det, men vi kan väl enkelt säga så här: det är mycket nu - på alla plan. Och så fördjupar jag mig inte i det.   Förra helgen var Leo och jag på broholmer...

    Den här gången blir det lite snack och mycket hockey! Det vill säga - lite text och många bilder... Nu har ju kylan kommit, men för två veckor sedan när de här bilderna togs på Ravlunda skjutfält kunde man nästan tro att det blivit vår. Leo ...