Den här gången tänker jag berätta lite historik om broholmerrasen. Rastypen och hur man går tillväga om man vill köpa en broholmer berättar jag om en annan gång.

En broholmer är väldigt kortfattat en dansk mastiff. Alltså blir det en stor hund. Vi räknar med att Leo blir ca 75 cm i mankhöjd och 50-70 kg tung.

Ställ en smal man på ca en och åttio på alla fyra, så har du en broholmer...  

Innan jag går in på historiken ska jag berätta lite om veckan. I onsdags var vi hos veterinären och fick Leo vaccinerad och undersökt. Han fick antibiotika till utslagen och en salva till ögonen. På onsdagen var han precis 12 veckor och vägde 13 kg.

Här nedan ser ni Leo med katten Paddy i den finfina sängen som Husse tillverkade i torsdags. Den är mycket populär bland såväl hundar som katter...

Leo och katterna (vi har också Mao och Fritz utöver Paddy) är väl inte precis kompisar ännu, men det kommer! Paddy är tuffast av våra katter och ibland upplever jag det som att hon leker - eller snarare retas - med Leo. Alla kan i alla fall vara i samma rum och Leo får hälsa nos mot nos med de andra två katterna. Så jag tror det blir bra framöver!

Broholmern går långt tillbaka i tiden. Man tror att början till broholmerrasen fanns på slutet av 1500-talet då konungen Fredrik II avbildades med broholmerliknande hundar. Dessa hundar användes främst till vildsvinsjakt och som vakthundar på slott och herrgårdar. Efter 1700-talets slut användes hundarna mindre och mindre till jakt och mer som vakt- och sällskapshundar.

I mitten på 1800-talet visade kung Fredrik VII och hans hustru Louise ett mycket stort intresse för denna gamla urhundsras. Kungen uttryckte flertalet gånger att han önskade att äga "en gul dansk hund". De ägde åtminstone tre stycken gula broholmer som avbildades på en alldeles egen tavla.

Kammarherre Sehested på slottet Broholm är den som utvecklade rasen och som sedermera gav rasen dess namn.

Fram till första världskriget föddes broholmerhundar upp bl.a på Köpenhamns Zoo. Tikarna användes där ofta som ammor till exempelvis lejonungar!

De sista broholmerhundarna registrerades i Danmark på 1950-talet, och i ett par årtionden räknades rasen som utdöd.

I början på 1970-talet fattade några medlemmar i danska kennelklubben stort intresse för rasen och började ett omfattande arbete att rekonstruera den.

Det är intressant att läsa om rekonstruktionen, men det tar jag inte upp här. Det blir alldeles för mycket text. Jag vill bara berätta det användes en boxer, och en korsning mellan en engelsk och en spansk mastiff alldeles i början av rekonstruktionen för att få in nytt blod till de få kvarvarande broholmerhundarna. Jag har också läst någonstans att man använt grand danois för att återskapa den svarta genen, men detta är jag inte helt säker på.

Stammen har blivit stabil, men rasen är fortfarande under rekonstruktion. Därför vill danska kennelklubben gärna att man använder sin hund i avel om den blir avelsgodkänd.